Kommer inte att skriva imorgon...

.... så jag tar det idag. Imorgon är det vår lilla stora pojkes födelsedag!!!!
GRATTIS TROLLIS!!!!



Det är stort...fantastiskt och ofattbart... 4 år!!!!

gissa vad det blir till middag idag!!!

Många tankar...

... som börjar med "Tänk för ett år sedan" har börjat dyka upp. Minns det som igår när jag strax innan Noels födelsedag blev skickad från västerås lasarett till uppsala i ambulans sent på kvällen. Jag minns allt som sades, läkare, barnmorskor. Jag minns allt jag skrek till min mamma i telefonen och att jag grät och förklarade för läkaren att min son hemma faktiskt skulle fylla tre år.Jag var livrädd att jag inte skulle komma hem till Noels 3 års dag. Konstig grej att haka upp sig på när det faktiskt gällde livet för lillebror i magen.
Jag var hemma på Noels 3 års dag!
Sedan var det tillbaka till sjukan igen. Jag spenderade sedan 2 och en halv månad på centrallasarettet i Västerås. Jag hatade varenda sekund!



Noel hälsar på mig och lillebror i sjukhussängen.

Jag avskydde det mesta med sjukhuset men över allt annat så avskydde jag att vara borta från Noel. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om den tiden och hur jag upplevde den men jag låter nog bli. Nu är nu... och tacksamheten och ödmjukheten inför livet är det jag väljer att främst bära med mig.................

Augusti

Vi är inne i augusti. Peters semester är slut. Vardagen börjar rulla på igen. Augusti... Noel ska fylla 4 år den här månaden... 4 år!!!! Det är galet! Vår lilla stora gosse. Idag har vi haft lååånga diskussioner angående hundarna och hur man beter sig kring dem. Det blir gärna lite för mycket bus! Noel älskar verkligen våra 4 benta. När han blir vuxen ska han ha två "Bella hundar" De ska heta Tsatsiki och Zuccini <3 Man undrar verkligen var alla idéer kommer ifrån.

Augusti... Det är 26 dagar kvar tills vi ska till Kreta. Jag kan flyga, jag är inte rädd... jag kan flyga, jag är inte rädd Ärligt, jag fruktar dessa flygplan. Jag är livrädd och gråter. Vet inte vad jag är rädd för egentligen. Att vi ska störta såklart men kanske inte själva kraschen utan paniken när man inser att det kommer att hända. Eller typ om man krockar med ett annat plan i luften och vårt plan går av på mitten och man faller och är vid medvetande ända till man slår i backen .. eller om planet blir kapat. Ska man vara hoppfull in i det sista och låta livet gå ur en när planet slår i backen eller ska man välja att utmana kaparna så att man blir skjuten...för att göra det enkelt för sig.
Alltså... Jag har tittat alldeles för mycket på "Plane crash investigations" på typ discovery eller nåt. Det ska bli trevligt att åka till Kreta.

För övrigt så har jag börjat på valpkurs med Yenna. Skoj! Jag vet inte när jag gick på kurs senast. Det är tre grönis valpar som deltar!